Digital signatur vs elektronisk signatur – vad är skillnaden?

"Digital signatur" och "elektronisk signatur" används ofta som om de vore samma sak, även i produkttexter och avtal. Men de beskriver egentligen två olika saker: den ena är ett brett juridiskt begrepp, den andra en specifik teknisk metod. Skillnaden spelar roll när du ska välja hur ett avtal ska signeras.

Elektronisk signatur – det juridiska paraplybegreppet

Elektronisk signatur (eller elektronisk underskrift) är det juridiska samlingsnamnet för alla sätt att signera digitalt, definierat i EU:s eIDAS-förordning. Enligt eIDAS finns tre nivåer, med stigande krav på säkerhet och bevisvärde:

• Enkel elektronisk underskrift – till exempel att klicka i en ruta, skriva sitt namn i ett textfält, eller bifoga en inskannad namnteckning. Ställer inga särskilda krav på identifiering.

• Avancerad elektronisk underskrift – kopplad unikt till undertecknaren, kan identifiera vem som skrivit under, och är knuten till dokumentet så att efterföljande ändringar går att upptäcka. BankID-signering hör hemma här.

• Kvalificerad elektronisk underskrift – den högsta nivån, kräver en kvalificerad certifikatutfärdare och särskild utrustning. Juridiskt likställd med en handskriven underskrift i hela EU, men sällan använd i vanliga affärssammanhang.

Det viktiga att komma ihåg: elektronisk signatur är en juridisk kategori, inte en teknik. Vilken nivå ett dokument behöver beror på vad det gäller och hur stort behovet av bevissäkerhet är – för de allra flesta avtal mellan företag i Sverige finns inget lagkrav på en viss nivå alls.

Digital signatur – en teknisk metod, inte en juridisk nivå

Digital signatur, däremot, är ett tekniskt begrepp. Det syftar specifikt på signaturer som bygger på kryptografi och PKI (Public Key Infrastructure) – ett system med matchande privata och publika nyckelpar som gör det möjligt att både verifiera vem som signerat och att dokumentet inte ändrats efteråt.

En digital signatur är alltså inte en juridisk nivå du väljer i en lag, utan en teknik du använder för att uppnå en viss säkerhetsnivå. Det är den tekniken som ligger bakom de flesta lösningar som uppfyller kraven för en avancerad eller kvalificerad elektronisk underskrift enligt eIDAS.

Varför förväxlas begreppen så ofta?

Förvirringen är förståelig – i vardagligt tal säger de flesta "digital signatur" om vilken elektronisk underskrift som helst, oavsett teknik. Även vissa leverantörer marknadsför sina produkter som "digital signatur" även när det egentligen handlar om en enkel elektronisk underskrift utan kryptografi. Vet du skillnaden är det lättare att förstå vad du faktiskt får – och vilken bevisnivå ett avtal har om det skulle ifrågasättas.

Så hänger de ihop

Enklast att komma ihåg: alla digitala signaturer är elektroniska signaturer, men inte alla elektroniska signaturer är digitala signaturer i teknisk mening. Ett klick i en ruta är en elektronisk signatur (på den enkla nivån) men inte en digital signatur, eftersom ingen kryptografi ligger bakom. En BankID-signering är däremot både en elektronisk signatur (juridiskt, på avancerad nivå) och en digital signatur (tekniskt, via PKI).

Var passar BankID in?

BankID-signering räknas som en avancerad elektronisk underskrift enligt eIDAS. Den identifierar undertecknaren unikt via det svenska bank-id-systemet, är knuten till just det specifika dokumentet, och gör det möjligt att upptäcka om något ändrats efter signering. Under huven används digital signatur-teknik – kryptografiska nycklar – för att uppnå detta.

Det gör BankID till ett naturligt förstahandsval för avtal och offerter där du vill kunna visa exakt vem som signerat, till exempel vid större affärer eller när motparten är en privatperson du inte känner sedan tidigare.

Räcker en enkel elektronisk signatur?

I många fall, ja. Svensk avtalsrätt ställer sällan formkrav på hur ett avtal ska signeras – ett muntligt avtal kan i grunden vara lika bindande som ett skriftligt. En enkel elektronisk signatur, där mottagaren skriver sitt namn och aktivt godkänner villkoren, ger ett tydligt bevis på att parten sett och accepterat dokumentet, även om identifieringen inte är lika stark som med BankID.

Vilken nivå du bör välja beror på sammanhanget: hur väl känner du motparten sedan innan, hur stort är värdet i avtalet, och vad skulle konsekvenserna bli om någon i efterhand ifrågasatte vem som signerat? Är svaret att risken är låg räcker ofta en enkel elektronisk signatur. Är risken högre är BankID att föredra.

I Signello väljer du själv vilken metod som passar varje dokument – mottagaren kan signera med BankID eller enkel elektronisk signatur, beroende på vad situationen kräver.

Vill du läsa mer om hur BankID-signering fungerar i praktiken? Se vår guide om BankID-signering.

Undrar du om e-signering överlag håller juridiskt? Vi går igenom det i detalj i artikeln om e-signering är juridiskt bindande.